Inte blåögd

Jag är inte blåögd (varken bildligt eller bokstavligt). Jag inser att dagens integrationspolitik i Sverige har många problem och en rad åtgärder behövs för att få den att fungera. Jag vill först göra några antaganden som gäller alla människor:

• Alla människor vill i grunden ha trygghet för sig själv och sin familj. Uppnår de den grundläggande tryggheten gör de sitt bästa för att skapa trygghet åt andra också. I princip vill alla människor i grunden gott.
• Människor som får uttrymme att ta ansvar för sin egen situation gör det också.
• En människa som fråntas rätten att ta eget ansvar eller skapa sin egen framtid kan komma att göra desperata och destruktiva handlingar.

Mitt förslag till politikerna är att våga ställa krav. Väck människors drivkraft att ta hand om sig själv och många av problemen är lösta.

Jag har aldrig levt i ett "getto" men jobbat på arbetsplatser där en betydande del av de anställda har varit invandrare. Jag har aldrig upplevt någon vi och dem mentalitet. Det är alltid vi. De personer däremot som jag mött med mest uttalad invandrarfientlighet har bott i landsbygdssmhälle med inga eller mycket få invandrare. Rädslan verkar vara som störst hos dessa medan när man pratar med Malmö-bor så är det mycket mer positiva tongångar. Tittar man på SD:s framgångar så är det till stor del också i dessa "lanthålor". Är det okunskap som är problemet?